XII

inandning och luften stelnar i en båge skjuter ifrån ger cykeln liv och plötsligt flyger jag över campusängarna som om jag satt på en vit häst med benen högt över marken och en änglakör till vänster bakom bergen där man kan skymta solnedgången

det är så
jag intalar mig ibland
att känslan är

utandning och luften smälter samlar rinner formar samtiden till abstrakta mönster ger sig ligger vilande och kommer i kapp drömmarnas vita hästar och prinsarna på marken

realtid
och muminkoppen vilar tryggt i min hand
framför skärmens vita ljus



.